9 april 2017 – Stålnäshelg med SUP till Sälgrund
Vi hade planerat åka ut till stugan direkt efter jobbet på fredag kväll. Planerna blev ändrade då vi hörde om terrordådet i Stockholm. Först tänkte vi förstås på vår dotter Paulina som jobbar i centrum. Vi fick ganska snart besked av henne att hon var i säkerhet på sitt kontor, och att de skulle stanna där. Vi fick även koll på Lottas syster och andra släkt och vänner rätt tidigt. Trots det kändes det bättre att stanna hemma och kolla nyheterna och bearbeta den fruktansvärda händelsen.
Tidigt på lördag morgon åkte vi ut. Vi hade planerat att fälla några träd och röja sly och elda riset. Det blev hela dagen från morgon till kväll. När vi pustat en stund tog vi ett bad, trötta och svettiga hoppade vi i det 4-gradiga vattnet. Lite varmare än för 3 veckor sedan, men inte mycket. Sedan, när vi ätit, låg vi utslagna i stugan och lyssnade på en podcast. Somnade tidigt.
Söndag morgon: Lotta har precis varit ut och kissat. Väcker mig och säger att solen går upp precis. Jag kliver upp, tar på mig en tröja och ett par skor, tar med kameran. Går en runda runt udden i kalsingarna i den kyliga och vackra morgonen, och kollar soluppgången. Närvaro och uppskattning. Glömmer världens elände.
Vi fortsätter ta reda på träd och ris till 11- tiden. Sen tar vi en snabbfika. Byter om till surfdräkterna. Paddlar ut med SUP-arna på det blanka vattnet. Kör rakt ut mot Sälgrundet. För prick ett år sen, 9 april 2016, var vi här och provpaddalade våra nyinköpta SUPar för första gången. Det var nästan samma väder, blankt vatten och solsken. Himlen var lite blåare då, annars är det väldigt likt. Då paddlade vi också rakt ut på det blanka vattnet och fick en fantastisk upplevelse. Vi hoppas på något liknande idag. Grundet vi kör mot heter egentligen inte Sälgrundet men vi har döpt det så, eftersom vi farit ut dit med båt och kollat på sälar otaliga gånger. Det är ca 2 km rakt ut mot Finland. Inga sälar i sikte vid grundet, men havet är vackert. Vi blir som vanligt varma i våtdräkterna när solen skiner, och det känns underbart att bada och simma runt lite mitt ute på öppna havet. Det är bara vi och några stenar som sticker upp där ute. Vi stannar kvar och myser därute en stund innan vi paddlar tillbaka igen. Skärgården är helt öde. Inga båtar nånstans, inga människor i stugorna. Bara vi och sjöfåglarna.
