11 augusti 2017 – Sångbäcken Vemdalsskalet
Söndag morgon. Vi vaknar tidigt, ska bara städa ur stugan och åka hem. Det är en fin morgon, med solsken och riktigt varmt i luften. Den kyliga luften från gårdagsmorgonen har försvunnit. Planen är att att ta en omväg förbi Sångbäcksfallet, som ligger en par kilometer från vår stuga. Vi åker till turistcentret i Storhogna och lägger stugnycklarna i brevlådan, sen stannar vi på parkeringsfickan vid Sångbäcken intill huvudvägen från Vemdalen. Jag tar på ryggsäcken med fika och vi joggar tillsammans längs stigen ner mot fallet. När vi kommer närmare får vi mer eller mindre klättra ner sista biten mot bäcken nedanför fallet. Det är bara några hundra meter från vägen, men känns som vi är mitt i skogen. Vi är helt ensamma, naturen är frisk och grön, luften känns syrerik och fallet brusar och porlar. Vi blir glada av att vara där. Klättrar runt på stockar och stenar på båda sidor om fallet. Fotar lite, beundrar skådespelet och njuter av helhetsupplevelsen med dofter, den fuktiga och syrerika luften, ljudet och synintrycken. Lotta klär av sig och badar en stund, medan jag fegar lite och vadar ut i bäcken och blaskar av mig – får ändå uppleva det klara kalla vattnet som känns skönt uppfriskande. Tar en varsin kopp kaffe, myser en stund. Går tillbaka när vi är nöjda. Hittar en annan passage på tillbakavägen. Passagen går ner till där fallet forsar över krönet. Vi klättrar ner till kanten, kollar en stund till på fallet från ovansidan. När vi känner oss nöjda går vi tillbaka bilen. Hela utflykten tar ungefär en timme. Känner oss ändå rejält påfyllda av upplevelsen. Redo att åka hem igen efter en helg i fjällen som både varit rejält jobbig och framförallt skönt avkopplande från vardagen. Dessutom har vi ju bestämt oss för att åka tillbaka om två veckor, då jag kommer delta i Vemdalen fjällmaraton och Lotta har tänkt ta sig runt till olika delar av banan och heja på mig och de andra deltagarna. Snart är vi här igen!
?
