Lofsdalen 2 december 2017
Den här helgen är vi i Lofsdalen med målet att undersöka om Lofsdalen är en plats vi kan tänka oss köpa en fjällstuga. Vi har varit mycket i svenska fjällen men bara en gång i Lofsdalen för närmare 30 år sen. Lofsdalen är ett av de fjäll som ligger närmast där vi bor och stugpriserna är betydligt lägre här än i Vemdalen som är det fjäll där vi varit mest.
När vi ändå är på en ny plats tänkte vi passa på att göra ett enkelt vardagsäventyr. Det känns alltid lite lättare för oss hitta på något nytt i en ny miljö. En av de enklaste, men ändå mest givande aktiviteterna brukar vara att vandra eller klättra upp på ett berg. Här hade vi Hovärken alldeles intill där vi bodde, så det var ett enkelt val.
På eftermiddagen klär vi på oss varmt och med kraftiga kängor och börjar pulsa uppför berget. Efter några hundra meter kommer vi till några riktigt fina högar med kanonsnö som vi klättrar upp och ner på en stund, åker kana och fotar lite innan vi fortsätter klättringen upp på berget. Vissa passager har riktigt härlig lössnö som verkligen skulle varit grym att åka snowboard eller skidor på, men den här helgen har vi bara längdåkningsprylar med oss.
Högre upp på berget kommer vi in i både moln och kraftiga vindar och det börjar även skymma, så vi ökar takten för att hinna upp på toppen och vända innan det blir mörkt. På slutet kommer vi till en vindpinad brant där vi får kämpa lite extra, eftersom det är svårt att få fäste med våra skor och det är lätt att halka. S
en har vi bara den sista knixen kvar upp till toppen, där blåser vinden stenhårt och vi får luta oss mot vinden för att hålla balansen. Vi kommer upp på toppen på 1125 möh genomsvettiga, men vi blir snabbt frusna i den kalla piskande vinden. Eftersom det bara den sista biten och på toppen det blåser, och vi vet att det går snabbt att komma ner i lä, känns det riktigt härligt att få möta elementen en stund. Det var bara knappt 1,5 timmar sen vi var nere i dalen där det i stort sett var vindstilla. Efter några minuter på toppen skyndar vi oss ner. Där det är lössnö springer vi nedför berget och njuter av känslan att hela tiden landa mjukt och att gravitationen gör en stor del av jobbet. Det är en helt annan känsla än att springa ner för ett berg på hårt underlag, vilket är riktigt jobbigt efter ett tag.
Den här lilla toppturen var ett superenkelt äventyr och det tog bara drygt 2 timmar att genomföra. Men vi hann bli både svettiga och trötta, vi fick känna på snön och berget och vi fick komma upp på toppen och uppleva vinden. Tyvärr var det dålig sikt eftersom toppen låg inne i molnen men vi kollade in toppen nerifrån dalen dagen efter istället. Det vanliga är ju att åka lift upp när en är vid en skidanläggning, men det kan verkligen vara bra att ta sig upp på en fjälltopp med sin egen muskelenergi då och då för att uppskatta hur snabbt och enkelt en kommer högt på berget med skidliftar och fram för allt för att belöningen är så mycket större när en tagit sig upp av egen kraft. Det här blev vårt 49:e vardagsäventyr i år och vårt 99:e sedan vi började på Lucia 2015. Snart firar vi 100 äventyr.
?
