10 juni 2017 – Trekking och löpning på pentagonbanan i Segersta
I helgen drog jag och Lotta till Segersta för att testa pentagonbanan som är en del av en multisporttävling arrangerad av Hälsinglands multisport som jag tänker delta i nästa vecka. Loppet heter Hexsupem som står för Hälsinge Extrem Surfski Pentagon Mountainbike och är en liten träningstävling som körs varje år och som är tänkt som förberedelse till Åre Extreme Challenge. Tävlingen startar vid Bergvikens strand, precis vid Ljusnans inlopp, där man först paddlar surfski, kajak eller kanadensare 8 km, för att sedan cykla MTB i tuff terräng ca 12 km till Björktjärn. Där startar pentagondelen, man tar sig vidare längs en orienteringsbana till fyra kontroller på fyra olika toppar runt Björktjärn, för att sedan avsluta vid tjärnen igen innan det blir MTB tillbaka till starten.
På väg till Segersta kom jag på att jag glömt både karta och kompass hemma, inte så smart när man ska orientera. Turligt nog var banläggaren Tomas Svedberg, som bor i Segersta, hemma, så vi fick låna prylar av honom. När vi kom till Björktjärn regnade det ganska kraftigt, men det var varmt i luften så det kändes helt OK.
Vi joggade snabbt iväg på stigen längs tjärnen och vek sedan av på ett lättsprunget stråk upp på berget. Redan på Hovåsen, den första toppen, fick vi bekymmer. Så långt vi såg verkade vi vara på toppen och vi tycket det stämde med kartan, men vi hittade ingen kontroll. Vi sprang runt på de högsta punkterna vi kunde se runtomkring oss ett tag innan vi fattade att vi borde söka oss längre norrut. När vi väl insåg att berget var högre bakom ett skogsparti hittade vi rätt. Det andra berget, Hemåsen sprang vi i stort sett rakt på, i alla fall med våra mått mätt, ovana orienterare som vi är. På vägen upp hade vi på ett ställe, trots regnet, en vidunderlig utsikt över Ljusnan och Bergviken som vi stannade och beundrade en stund.
Även tredje kontrollen på Boåsen gick ganska fint att hitta trots att vi såklart fick läsa karta, vrida, vända och fundera en del. När vi kom till Boåsens topp tog vi fram kaffe och kalla zuccinniburgare som vi mumsade i oss på stående fot och rätt snabbt pga regnet. Sen fortsatte vi snabbt vidare mot Rättberget. Vi gjorde ett dåligt vägval, som innebar ganska lång omväg i besvärlig terräng.
Trots att det tidvis hällde ner och aldrig blev något uppehåll i regnet, höll vi oss varma och vid gott mod, dels för det var ganska varmt i luften, dels att det var såpass tuff terräng så vi fick jobba hårt. När vi kom ner till Björktjärnen igen pustade vi en stund och fotade lite. Vi blev dock snabbt ordentligt kalla när vi inte längre sprang i regnet, så det vara bara att ge sig iväg hem med full värme i bilen och påslagna värmesäten. Orientering kan helt klart vara ett äventyr.
?
