Söderhamn 17 oktober 2019
Om Catra kan och vågar, borde jag också åtminstone våga försöka!
Igår gick Catra Corbett i mål för tredje gången i Moab 240, nästan 40 mil löpning och 10.000 höjdmeter. Loppet går i Utah över berg, raviner och öken. Det är det längsta och det sista av The Triple Crown of 200, där tre bergslopp på 200 miles eller mer ska genomföras inom loppet av tre månader. Catra har nu klarat The Triple Crown tre gånger. Hon är lika gammal som jag (55 år) och slog i år personligt rekord med sju timmar. Hon kom i mål på tredje plats på drygt 93 timmar. Epic Shit!
I ett tidigare inlägg har jag beskrivit en del runt forskningen om inspiration. Läs gärna det inlägget. Här kommer en kort sammanfattning.
Inspiration som psykologiskt begrepp innehåller evokation, motivation och transcendens. Enkelt uttryckt består inspiration av att något triggar och väcker motivation att agera på ett nytt kreativt sätt som upplevs helt överskridande av tidigare erfarenheter. Funktionen av inspiration kan ses som länken mellan en upplevelse av insikt och det kreativa agerandet. För att lättare låta oss inspireras behöver vi framförallt var öppna för nya erfarenheter och allt som väcker positiv affekt i oss ökar våra möjligheter att bli inspirerade. Att ha hög känsla av meningsfullhet ökar också vår benägenhet att bli inspirerade.
I en översiktsartikel från 2017 undersöker några forskare inspirationens förhållande till välbefinnande – dvs. att uppleva sig må bra på lite olika sätt. De vanligaste definitionerna av välbefinnande är hedonistiskt välbefinnande och eudamonistiskt välbefinnande.
Hedoni kommer från grekiskan, har sitt ursprung i antiken och betyder ungefär njutning och lust. Traditionellt ser hedonismen sökandet efter njutning och undvikande av lidande som den viktigaste eller t.o.m. enda drivkraften människan har. Den hedonistiska traditionen av psykologisk forskning använder sig ofta av subjective well-being (SWB) som utgångspunkt, där de faktorer som ingår är hög positiv affekt (PA), låg negativ affekt (NA) och hög livstillfredsställelse. Graden av PA och NA motsvarar den emotionella upplevelsen medan livstillfredställelse kan ses som den kognitiva värdering av sitt liv. Jag kan t ex känna hög grad av positiv affekt och livstillfredsställelse när jag kommer till fjällstugan en fredag kväll och vet att jag och Lotta har en ledig helg framför oss med mycket naturupplevelser och mental återhämtning.
Eudamoni har också sitt ursprung i grekiska och betyder i det närmaste lycka. Här ses ofta Aristoteles som en förgrundsfigur där hög etik och stark karaktär ses som grunden för lycka och välbefinnande. Psykologiska teorier inom välbefinnade som ligger inom eudamonifältet är Maslows theory of self actualization, Deci and Ryan´s self-determination theory och Ryff´s theory of well-being. Viktiga faktorer inom det här fältet är autonomi, utveckling, positiva relationer, acceptans, mening och självförverkligande. Här handlar det alltså mer om att leva ett meningsfullt liv snarare än att leva ett behagligt liv. Jag har t ex upplevt högre grad av utveckling, mening och självförverkligande sen jag utbildade mig till psykolog, än tidigare när jag arbetade som elektriker och instrumentmontör. När jag arbetade på PBM som psykolog och ledare och vi var ett stort gäng KBT psykologer i ett snabbväxande företag kände jag mycket gemenskap och upplevde att vi skapade något bra tillsammans. Idag som egenföretagare känner jag mindre gemenskap i mitt arbete, men istället högre grad av autonomi. Nu styr själv i betydligt högre grad över min tillvaro och har mer tid och möjlighet att hitta gemenskap på andra områden i livet.
I inspirationsforskningen skiljer man, som jag tidigare skrivit om, mellan state inspiration och trait inspiration. State inspiration är ett tillstånd av inspiration som kommer som en kortare eller längre episod och kan skilja sig åt i intensitet mellan olika episoder och olika individer.
Människor som har hög nivå av det som kallas trait inspiration och har lättare bli inspirerade har generellt högre nivåer av öppenhet, mening och positiv affekt. Generellt ger inspirationsepisoder ökad upplevelse av aktivering, med ökad positiv affekt, klarhet, spiritualitet, mening och insikt samt en lätt sänkning av negativ affekt.
Noterbart är att negativ affekt inte har något samband med graden av inspirerbarhet, dvs hur mycket negativ affekt du upplever, har ingen betydelse för hur inspirerbar du är. Det som har betydelse är främst hur öppen för erfarenheter du är och hur mycket positiv affekt du i övrigt upplever. Vi kan känna både negativt och positivt inför något, både känna oss rädda och osäkra och samtidigt längta efter något som känns viktigt och meningsfullt. Här tänker jag att acceptans har stor betydelse, där hög acceptans för negativ affekt öppnar för möjligheter att uppleva saker som ger upplevelse av autonomi, mening, utveckling, fördjupade relationer osv som i sin tur kan öka vår upplevelse av positiv affekt. Det kan vara läskigt att komma riktigt nära någon, men samtidigt kan livet bli väldigt mycket mer givande.
Välbefinnande handlar alltså om att må bra på olika sätt och välbefinnande är en del av lyckoforskningen. Vi kan dock enligt eudamoniperspektivet uppleva välbefinnande t ex via upplevelser som ger mening, utan att känna njutning på det sättet som vi traditionellt förknippar med lust inom den hedonistiska traditionen. Acceptans och öppenhet för jobbiga känslor är ofta nyckeln till ett mer meningsfullt liv. Att kunna ta emot känslor som de är underlättar för oss att kunna känna mer närvaro och uppleva mer inflytande i våra liv, gör det lättare att våga utmana oss och att våga komma närmare i våra relationer.
Att ha ett liv med bara hedonistiskt välbefinnande där vi enbart har livet fyllt av njutning och angenäma upplevelser utan svårigheter, utmaningar och risker, beskrivs ibland som ett tomt välbefinnande och ett tomt liv. För att uppleva livet fullt ut behövs även sånt som mening, utveckling, autonomi och värdefulla relationer.
Författarna tes är att inspiration bidrar till ökat välbefinnande, främst eudamonistiskt men även hedonistiskt. De lyfter även fram att inspiration kan bidra till ytterligare en (möjlig) aspekt av välbefinnande som de kallar självtranscendent välbefinnande. Ett av exemplen de för fram är att när Maslow studerat peak experiences slöt han sig till att självförverkligande och det eudamoniska perspektivet inte utgjorde gränserna för hur långt den mänskliga naturen kunde sträcka sig. Han menade att han kunde urskilja två typer av välbefinnande vi kan nå. Den första typen av välbefinnande är att rätt och slätt bara må bra (han inkluderade alltså även självförverkligande), den andra typen är att vara överskridande (transcending) där han även räknade in att förmedla något vidare till andra. Han menade att det inte bara handlar om att överskrida och förverkliga sig själv, snarare att även bidra till andras utveckling och självförverkligande och att det är det största välbefinnandet.
Det Maslow pekar på liknar i viss mån en faktor som Angela Duckworth lyft fram i sin forskning om grit. Grit är ungefär förmågan att kämpa vidare och inte ge upp. Hon menar att en av de faktorer som hjälper oss att odla grit, är att låta sin passion vara något som bidrar till andras utveckling.
Jag tänker att du och jag- precis som Catra – kan ta aktiva beslut att vara öppna för det som är vårt Epic Shit. Att låta oss inspireras och vara öppna för möjligheten att överskrida våra egna gränser. När vi överskrider det vi själva ser som våra (godtyckliga) gränser har vi också möjlighet bidra med insikter och inspiration till Epic Shit för andra, där vi gör något mer än förverkligar oss själva. På vägen kommer vi känna både negativa och positiva känslor och samtidigt öka våra chanser för transcendent välbefinnande, ett välbefinnande som också inkluderar andras utveckling.
Mer Epic Shit i livet!
?
PS! Catra Corbett har skrivit en bok som heter Reborn on the Run som jag tycker är superinspirerande. DS!
