Söderhamn 21 juni 2018
Om det är något jag lärt mig av alla olika långlopp jag deltagit i genom åren är det att anpassa mina krav. Med det menar jag att för att kunna träna och prestera så bra som möjligt, har jag dels lärt mig att periodvis minska på andra krav, dels att jag anpassat kraven på prestationerna under träning och under lopp efter de övriga förutsättningar jag har vid den tiden i livet.
Våra stressreaktioner är en följd av de samlade påfrestningar vi upplever i livet vid en given tidpunkt. Överskrider vi vår kapacitet vad gäller vår förmåga att hantera påfrestningar får det konsekvenser för oss både kroppsligt och mentalt. När det gäller träning får jag snabbt feedback om jag överskrider min kapacitet för mycket, bl a genom att kroppen börjar få skavanker, att sömnen blir störd och att lusten att träna minskar.
När jag i januari 2018 bestämde jag mig för att delta i ett 100 mileslopp i april i år behövde jag anpassa livet en del. För att kunna hantera och få in den träning jag bedömde att jag behövde, var det viktigt att kunna sänka kraven på andra områden. Eftersom planeringen blev väldigt kort i förhållande till utmaningen, hann jag inte planera mitt arbete, på det sätt jag t ex gjorde när jag skulle genomföra en Ironman hösten 2016. Under hela det året jag såg till att jobba lite kortare dagar och lägga in fler möjligheter att träna på lunchen. Nu under vintern i år märkte jag att jag började känna av stressen och jag bestämde mig för att sänka kraven en del på träningen. Jag drog ner rejält på tiden jag lade på ett byggprojekt hemma och lade istället mer tid på att slappa. Loppet var väldigt viktigt för mig och jag ville verkligen ge mig själv en rimlig chans att klara av det. De övriga anpassningar jag gjorde, som att sova mer, ha extra fokus på kosten och generellt ta chansen att ligga ner för att vila mer då och då, tror jag bidrog till att jag lyckades med min målsättning och kunde fullfölja loppet.
Jag är övertygad om att vi kan klara väldigt mycket mer om vi förmår sänka kraven på vissa områden, samtidigt som vi ökar dem på andra områden. Om vi däremot oreflekterat bara lägger till fler och fler krav och prestationer riskerar vi att göra oss själva till ett offer för stress och dåligt mående som i förlängningen leder till rejält försämrade prestationer.
I det samhällsklimat vi lever idag är det dessutom oerhört lätt att dras med i ett sätt att leva som bidrar till stress och i förlängningen utmattning. Vi kan vara aktiva och tillgängliga dygnet runt. Många affärer stänger vid 22-23 tiden, vilket gör att vi inte behöver planera våra inköp. Digitala medier ger oss tillgång till skräddarsydda stimuli som är programmerade att dra till sig vår uppmärksamhet. Vi kan streama obegränsad mängd TV-serier precis när som helst och träningsanläggningar är ofta öppna 24-7. Låter vi autopiloten styra och inte reflekterar aktivt över hur vi lever är risken stor att våra hjärnor blir överstimulerade. Det krävs aktiva val för att få mer sömn, bli mindre dränkt i information och få hjärnan att återhämta sig. Tim Ferris beskriver i på sin blogg hur han praktiserar en låg-informationsdiet. Dels är han generellt restriktiv med vad han släpper in i sitt mentala flöde, dels alternerar han perioder av hårt arbete med perioder av ”unplugging and fucking around”, dvs att vara offline både bildligt och bokstavligt, och att lätta på kraven för att ha möjlighet att ta det lugnt och bara låta tankarna vandra på egen hand. Det är typ samma idé som Markus Torgeby praktiserar, som han kallar för att “stubbsitta”
Mitt råd till mig själv inför sommaren är att göra fler medvetna val. Jag ska försöka göra det jag verkligen vill göra – det jag längtat efter, och släppa taget om annat, eller åtminstone dra ner på kraven. Om jag dessutom kan kombinera det med ett medvetet förhållningsätt till informationsflödet och att tillåta mig att vara ”unplugged” då och då, tror jag sommaren kan ge både fler positiva upplevelser och mer återhämtning.
?
