Vardagsäventyr 100

Järvsö 26 december 2017

För två år sedan bestämde jag och Lotta oss för att göra 50 vardagsäventyr. Inspirationen kom dels från en intervju i Husky podcast med Louise Östberg som gjort 365 äventyr på ett år, dels från Micael Daléns bok, Kaosologi, där han pratar om livssuddet och dagarna man inte minns, där vardagen bara flyter ihop. Vi kom överens om att 50 äventyr på ett år var lagom för oss. Kriterierna vi satte upp var att vi skulle göra dem tillsammans, det skulle kännas lite nytt för oss eller någon som följde med oss och det skulle vara enkla äventyr, men lite spännande eller utmanande att genomföra. Till en början var det lite svårt att hitta på nya grejer som kändes nya och roliga, men efter ett tag hittade vi en lagom nivå. Egentligen blev det ingen jättestor förändring, eftersom vi alltid varit ute mycket och motionerat i naturen sen vi träffades för 30 år sen. Då var det mest vindsurfing, utförsåkning, vandring, vägcykling på vardagscykel och paddling i kanadensare som vi gjorde tillsammans, plus en väldig massa styrketräning inomhus. De senaste 10 åren har våra gemensamma aktiviteter utvecklats till traillöpning, simning i openwater, swimrun, MTB, racercykling, längdskidor, kajak, SUP, surfski, fridykning, osv, medan inomhusträningen bara är ett litet komplement. Skillnaden med vardagsäventyren blev att vi fick börja tänka att vi skulle röra oss mer på nya ställen eller kombinera aktiviteter på lite nya sätt. Vi märkte snart att vi mådde gott av vårt gemensamma projekt, att det var inspirerande att planera tillsammans, att vi engagerade oss mer i att komma ut i naturen tillsammans. Variationen och att ha en äventyrsdagbok på webbsidan gjorde att livet fick lite mer guldkant med fler minnesvärda ögonblick och mindre av livssudd. Framförallt gav det en ökad samhörighet som har känts ovärderlig för ett medelålders par med utflyttade barn. Efter ett år ville vi verkligen inte avsluta projektet och bestämde snabbt att fortsätta ett år till med 50 nya äventyr. Nu känns det som det har blivit lite mer av en kul vana, som vi tror vi kan leva vidare med med utan att vi behöver ha det som ett projekt – eller så får vi hitta på något annat.

Vi hade bestämt att fira vårt hundrade vardagsäventyr med lite bubblor på något kul ställe. Eftersom det blev minusgrader igen efter några dagar med tö, och det skulle snöa på annandagen, tänkte vi att det skulle vara mysigt att vandra upp på ett berg och uppleva vintern i storskogen. Dessutom är bergsvandringar en favoritaktivitet. Vi valde Järvsöklack som en lagom heldagsutflykt, ca 1,5 timmes bilresa hemifrån. Jag hade varit dit tidigare visste att det är vackert där, men då cyklade jag dit på sommaren. Vintern blir en annan upplevelse och Lotta hade inte varit dit.

Vi packar våra dagtursryggsäckar med mat, kaffe och mousserande vin och åker mot Järvsö i snövädret på morgonen. På småvägarna upp mot berget från Järvsö har en kille kört rejält i diket i det intensiva snövädret. Vi stannar och hjälper honom och lyckas till slut bogsera upp honom på vägen igen. Bara det är ett litet äventyr att få upp en bil ur diket från en smal, slingrig, dåligt plogad väg, där det dessutom kommer annan trafik. När vi klarat av bärgningen och dikesföraren tackat oss för hjälpen, letar vi oss vidare på småvägarna. När vi hittat fram, parkerar vi nedanför Järvsöklack. Vi sätter på oss dagtursryggorna och vandrar i bra fart upp mot toppen. Trots vind och kyla blir vi rejält varma. När vi kommer ända upp pulsar vi runt på toppen och njuter av vintern och naturen en stund. Det är inte så mycket utsikt eftersom det snöar och blåser. När vi tittat färdigt på omgivningarna, dukar vi fram lite och tar fram flaskan med Kava, som är det champagnesurrogat vi har med oss. Vi skjuter korken, skålar och njuter av stunden och upplevelsen. Känner oss glada och tacksamma, pratar om de två åren som gått och vad det inneburit. Bestämmer oss för att packa ihop och gå in i lä från vinden in i toppstugan innan det blir för kallt. Vi har båda två låga trailskor på oss för att kunna springa på vägen ner för berget. Såklart har vi blivit blöta om fötterna och fryser lite, men det hade vi räknat med och tänkt att det är får vara värt att bli blöt för att kunna springa ner. Inne i toppstugan äter vi lunch, dricker kaffe och fortsätter fira att vi genomfört 100 vardagsäventyr. På vägen ner njuter vi av att springpulsa genom snön i den storslagna naturen med gigantiska snötäckta granar runt omkring oss. Det blir en fin avslutning på vårt tvååriga gemensamma upplevelseprojekt.

?