Stålnäs och Storsand 18-19 februari 2017
Vi tog med oss våra MTB och skridskorna till vår skärgårdsstuga i Stålnäset. Vi tänkte att det ena eller andra, eller tom båda borde funka – vi gissade att isarna skulle vara hyfsade.
På vägen ut är det isgata de sista 3 km på den smala grusvägen som slingrar sig ut i skärgården. Jag är glad att bilen är fyrhjulsdriven, men ångrar att jag den här säsongen kör på dubbfria däck. Blöt svallis ger inte så mycket fäste och vägen är extremt backig och kurvig på slutet. När vi kommer fram till parkeringen lastar vi av cyklar och packning. Vi har ca 7-800 m genom skogen kvar, alternativt att ta oss över en vik på isen. Vi rullar med cyklarna nedför sista backen till viken och trampar ut på isen som ser rätt stark ut. Närmast land är det öppet vatten här och där, och några hundra meter ut ser havet också öppet ut. Vi trampar ut de ca 500 m till vår udde. Lastar av och börjar värma upp stugan med vedkamin och fotogenvärmare. Vi har inga bekvämligheter som el och vatten, men desto mer naturnära känsla i vår stuga på 27 kvadratmeter.
Vi fixar lite kaffe och mackor, packar ett ombyte, tar med ispik och isdubbar, sen drar vi iväg med både dubbade däck på cyklarna och dubbade skor på fötterna. Tillbaka över isen, längs den isiga vägen och ner vid stranden vid Storsand. Vi cyklar inåt i fjärden, mot Norrfjärd. Isen ser ut ungefär som i Stålnäs, ganska fin bitvis och väldigt dålig vid uddar som sticker ut och sund mellan öar och fastland. Mitt i fjärden ser det ut att vara öppet vatten. Vid en udde får vi ta oss upp på land och cykla en vända i skogen för att sen ta oss ner till havet igen längre in i fjärden. Tur att vi har ispiken med oss så vi kan testa isen när vi känner oss lite skeptiska till hållbarheten. När vi kommer till Baggsundet ligger det helt öppet. Vi kör lite utåt i fjärden igen istället och stannar på en ö för att fika. Sen kör vi tillbaka ungefär samma väg igen. Det är nu lite senare på dagen och isen har blivit betydligt mjukare. När vi passerar ett stort stenblock som vi såg när vi var på väg in i fjärden, stannar vi en stund och jag klättrar upp på toppen, trots Lottas protester, men jag kan liksom inte låta bli.
När vi kommer tillbaka till stugan igen, får vi elda en stund för att få upp värmen. När vi tagit igen oss en stund, börjar det skymma lite. Sen är det dax för ett andra pass. Vi släpar fram SUParna, kränger på oss våra surfdräkter och hoppar i plurret. Paddlar runt en stund, badar lite. Försöker paddla genom den tunna iskorpan som ligger i ”Rännan”, men det funkar inte. Vi plockar upp SUP-brädorna, och avslutar med att simma över rännan på smalaste stället där det är öppet vatten. Vid det här laget har det hunnit bli mörkt och det känns lite extra grymt att simma vid iskanten i mörkret. Vi avslutar kvällen med att äta och dricka lite gott, när mörkret lagt sig och vi bara har stearinljus och fotogenlampor som belysning blir vi ganska snabbt trötta. Lotta slocknar vid 8-tiden medan jag lyssnar på Husky podcast med en tjej som sprungit Marathon des Sables 3 gånger – så jäkla stenhård brud!
Morgon: kl 7:10 går larmet på mobilen. Kollade igår att soluppgången är kl 7:24. Rätt molnigt, men värt att chansa på att kunna fånga en glimt av uppgången ändå. Hoppar i kläderna och går över på uddens östra sida. Mycket blåsigare idag, isen ser ut att ha smält mycket sedan igår fm. Solen syns inte alls, men några minuter senare kommer den fram mellan molnen, jag blir lite varm inombords och lyckas ta några hyfsade bilder.
När det är dax att sticka hem kollar vi isen och ser att det inte går att ta sig över viken längre. Vi får istället släpa cyklarna och packningen genom skogen. Vi är lika glada ändå 🙂
