Costa Teguise 20 mars 2017 – löpning längs kusttrailen och upp i bergen till Tinamara.
Lanzarote kallas ibland de 1000 vulkanernas ö och ön är verkligen fullsmockad av vulkaner av olika höjd och bredd på. I alla riktningar sticker vulkanerna upp i det karga och i övrigt inte så kuperade landskapet. Idag hade vi planerat springa kustrailen norrut ca 8-9 km, sedan vika av upp i bergen tills vi kommer fram till vulkanen Tinamara. Vi äter frukost och kommer iväg strax före 9. På gräset utanför hotellet sitter redan en grupp och väntar på att det första yogastretchpassset ska starta. Vi har varit med där några gånger och för mig som stel löpare är det ett ganska plågsamt pass, men som gör min kropp betydligt rörligare och känns bra vara med på. Men idag passar det inte. Det är redan varmt i luften och som vanligt blåser det rejält. Vårt hotell ligger precis i norra utkanten av Costa Teguise och vi behöver bara springa några hundra meter för att komma ut på en grusväg som följer östra kustlinjen. Efter ca 1,5 km går det att vika av på en stenig trail som går på kanten av klipporna närmast havet. Den stigen har vi redan hunnit göra till vår favoritsträcka eftersom den är så nära vårt hotell och utsikten är så andlöst vacker, särskilt i soluppgången. Vi har vinden rakt i ansiktet och det är ganska tufft att springa. Blåsten känns nästan som en vägg och trailen löper kontinuerligt upp och ner med branta kurviga passager och stora och små lavastenar att navigera mellan. Kontrasterna mellan den karga klippan och havet som slår mot bergväggen nedanför gör löpningen till en upplevelse. Så småningom kommer vi fram till viken där vi tror vi ska svänga av upp i bergen. Kartan är otydlig och vi hittar inga markeringar.
Vi letar oss inåt landet och tänker att vi tar oss till vulkanen ändå, vi ser ju berget framför oss. Från en höjd ser vi en uttorkad flodfåra och bestämmer ta oss dit och följa den. När vi kommer fram hittar vi markeringarna för trailen och det är bara att springa på. Här står luften nästan stilla och det är minst 30 grader varmt i den stekande solen. Flodbädden har mycket grönska runt omkring och mestadels mjuk sand i botten. Det är tungt och hett, men samtidigt väldigt vackert.
Vi kommer till foten av Tinamara, pustar ut lite och börjar sedan ta oss uppåt. Berget består av fast lavaklippa med ett tunt lager lavagrus på som gör att fötterna lätt glider. Den första halvan är ganska flack och då är det bara trava på, men det blir brantare längre upp och vi måste vara försiktiga med varje steg för att inte halka. På toppen är utsikten fantastisk och vinden är stenhård. Vi testar springa på toppkammen och vi får vara koncentrerade och lite hukade för att hantera vinden som sliter i oss. Vi fotar lite och hittar sen en liten klippkant som vi sätter oss i lä bakom och äter kiwi och grapefrukt. Det smakar fantastiskt eftersom vi varit igång länge och våra kroppar behöver energi och vi är varma och törstiga. Vi har lite snålt med vätska i det heta klimatet och dricker bara lite för att det ska räcka hem. När vi vänder ner har vi varit ute i ca 2,5 timmar och det blir allt varmare i solen. På nervägen är det riktigt halkigt i rullgruset och bitvis måste vi vara rejält försiktiga. Häromdagen halkade jag till på en annan vulkan och klipporna är vassa nästan överallt, så det blir lätt skrubbsår.
Trailen tillbaka går egentligen via inlandet, men vi bestämmer att springa tillbaka till kusten både för att få lite mer svalka och för det är så vackert. Det är lätt att springa tillbaka i flodfåran eftersom det är nedförsbacke mot havet. När vi följer kusten tillbaka har vi medvind och det går lätt, men vi börjar båda bli ganska trötta och varma. Lotta har inte tränat så mycket löpning den senaste tiden och får verkligen kämpa. Vi stannar till då och då och fotar lite och tar oss ner till vattnet och svalkar oss några gånger. Jag har sparat lite vatten i min flaska i ryggsäcken och portionerar ut en liten skvätt då och då till Lotta, tillsammans med lite uppmuntran, för att hon ska orka ända fram. När vi svänger in vid hotellet har vi varit ute i nästan 5 timmar och är rejält trötta och samtdigt fyllda av upplevelser.
Vi tänker först pusta en stund på gräset, men ser att de snart stänger matserveringen, så vi skyndar oss istället duscha och hinner med slutet av lunchsittningen. Lotta mår inte så bra efter “löpturen” och får bara i sig lite frukt. Efter ett tag piggnar hon i alla fall till och kilar iväg på ett gruppträningspass och jag går ner till poolen och simmar en stund. A perfect day!
?
