Stenö 22 januari 2017
Jag hade satt på dubbdäcken på våra cyklar förra veckan, för att vara förberedd för några turer på isen. Eftersom vi vill ha lite koll på läget tänkte vi ta med en ispik. Vi lärde ju oss förra året att det behövs en ispik för att undersöka isen. Då åkte vi skidor och tänkte att det räcker nog att hacka med staven. Då lurade jag mig själv och trodde att isen bar, och fick reda på att den inte gjorde det den blöta och kalla vägen. Ispiken var dock lite för lång att sätta på ryggsäcken så det blev en snabb avsågning av piken för att få med den. Vi packade ryggsäckarna med fika och sittunderlag. kameran lättillgängligt i fickan, sen bar det av. Vi hade en plan att runda Stenöorn, för att sedan åka in i Söderhamnsfjärden en bit och sedan eventuellt kunna ta oss ut på Branthäll, dit vi hört att andra varit i går.
Morgonljuset var fantastiskt och till en början var det helt vindstilla. När vi kom ut till Stenöorn, låg havet öppet strax utanför och på norra stidan udden fanns nästan ingen is alls. För att ta oss till öarna vi tänkt oss har vi antagligen fått startat 5 km längre in i Söderhamnsfjärden. Isen hade brutiits upp och på sina ställen frusit ihop igen, medan vissa stora tjocka isflak låg kvar och guppade i strandkanten. Först testade vi gå över flaken, men insåg snabbt att det skulle gå bra att cykla över dem. Det kändes lite spännande att hoppa över gliporna mellan flaken med cykeln, men ändå rätt lugnt eftersom vattnet är grunt där ute. Sen satte vi oss och fikade en stund i morgonsolen innan vi cyklade hem igen. På hemvägen mötte vi en hel del människor som var på väg ut på isen både till fots och med skridskor. En fin och enkel utflykt, som ändå kändes som ett litet äventyr.
?
