Sandarne 17 juli 2022
För en vecka sedan simmade jag och min fru Lotta 1000 meter i öppet vatten för 30: e dagen i sträck. Vi brukar då och då sätta ett mål runt någon aktivitet som vi kan fokusera på under en period, som ett gemensamt projekt. Första gången var då vi 2016 under ett år gjorde 50 enkla vardagsäventyr. Eftersom vi uppskattade upplevelsen så mycket förlängde vi projektet med ytterligare 50 vardagsäventyr under 2017. För två år sedan badade vi på 30 olika platser i juni. Nu satte vi som mål att simma minst 1000 meter varje dag i öppet vatten, på de platser det passade för tillfället.
Ett gemensamt mål har potentialen att skapa känsla av samhörighet, positiv energi och mening. För att målet ska fungera väl och bli långsiktigt hållbart är jag övertygad om att det krävs fler förutsättningar.
För det första är det viktigt att målet är i linje med värderingarna för alla som målet gäller. När vi sätter ett (gemensamt) mål, är det en signal att vissa beteenden under en period är extra viktiga. Om vi ska prioritera något under en längre tid, behöver det vara i samklang med det som är viktigt för oss i ett större perspektiv, som gör det värt att prioritera i förhållande till andra saker i våra liv.
För det andra behöver målet vara utformat på ett sånt sätt att det stämmer med vår läggning, att vi har möjlighet att känna att upplevelsen i sig ger ett mervärde och att aktiviteten, åtminstone då och då, känns belönande oavsett våra mål eller värderingar.
Värderad riktning är ett begrepp vi använder inom Acceptance and Commitment Therapy (eller ACT) som ungefär betyder att välja att röra sig mot det som är viktigt i livet för oss i livet. En kompasskurs är en bra liknelse för värderad riktning, vi kan orientera oss efter kompasskursen och röra oss i en ungefärlig riktning men hela tiden anpassa oss efter de hinder som dyker upp på vägen. Så länge vi är i rörelse inom ett begränsat spann till vår kompassriktning är vi någorlunda på rätt väg. På samma sätt är det med värderad riktning. Vi behöver stanna upp och orientera oss då och då, men samtidigt ha fokus på att fortsätta röra oss framåt trots att det inte är exakt rätt riktning, någorlunda rätt räcker bra.
Att uppleva saker tillsammans med människor som är viktiga för mig, att tillbringa tid i naturen, att vara fysiskt aktiv dagligen, att göra det jag lovat mig själv eller andra och att då och då hitta små eller stora utmaningar är några av mina värderade riktningar. Har med åren lärt mig att det här är saker som får mig att må så mycket bättre, att uppskatta livet och känna mer mening. Värderad riktning är inte ett mål, det är en strävan, något som inte blir färdigt.
Jag har börjat se värderingar som en egen motivationskategori skilt från inre och yttre motivation. När vi talar om inre motivation i den gängse bemärkelsen inom psykologin, menar vi att själva upplevelsen i sig är belönande. När jag längtar efter att simma i havet för jag tycker om känslan av att simma och uppleva intrycken i vattnet handlar det om inre motivation. Om jag istället i huvudsak motiveras av att klara vår utmaning, eller för att bli en bättre simmare handlar det yttre motivation. Inre motivation skulle också kunna kallas upplevelsebaserad motivation, medan yttre motivation kan kallas målbaserad motivation.
Under vårt gemensamma simprojekt motiverades jag på olika sätt att fullfölja det. Ibland var det längtan efter att simmandet och själva upplevelsen, dvs i huvudsak inre motivation, som drev mig. Ibland, som en dag då vi hade ont om tid och behövde gå ner till stranden och simma klockan 06.00 en mulen och blåsig morgon, var det att klara vårt gemensamma mål och ansvaret mot Lotta som drev mig, vilket handlar om yttre motivation och värderingsbaserad motivation. Efter bara några minuter i vattnet kändes det bra, upplevelsen tog över och belöningen i att övervinna det initiala motståndet kändes stark. Dagen efter behövde vi gå till stranden redan klockan 05:30. Den positiva upplevelsen från dagen före fanns färskt i minnet och då var det betydligt lättare och jag drevs mer av inre motivation.
Många gånger finns ett motstånd inbyggt i att ta det första steget till något krävande, att det inte känns som vi vill eller orkar. Ibland var det målet som hjälpte mig, ibland var det påminnelsen om mina värderingar som fysisk aktivitet dagligen, gemenskapen och att stå för mitt ord som hjälpte mig att ta ett litet steg i den riktningen jag egentligen ville. Olika motivationsfaktorer hjälpte mig att dra på mig våtdräkten och ge mig ut. Känslan av viktighet och att jag faktiskt ville agera i värderad riktning gav mig energi och hjälpte mig prioritera och rikta energin.
Värderingsbaserad motivation har likheter med mål på det sättet att mål handlar om att lyfta något, och göra det viktigare. När vi motiveras av mål kallas det yttre motivation, det är något vi gör med ett specifikt syfte i fokus. Vi vill uppnå ett visst resultat, något som ofta är något annat än själva aktiviteten.
Värderingsdriven motivation är som en egen övergripande kategori som befinner sig mitt mellan yttre- och inre motivation som handlar om mening. Det är likt målbaserad yttre motivation på det sättet att det finns en faktor utanför upplevelsen som vi fokuserar på, men skiljer sig från mål på flera sätt. Mål kan vara satta av vem som helst, medan en värderad riktning kommer inifrån. Mål har ofta en slutpunkt medan värderad riktning är något vi aldrig blir klara med. Mål är ett verktyg vi kan använda för att konkretisera vad vi ska göra här och nu för att gå i värderad riktning. Mål är som små steg på vägen, medan den värderade riktningen är vägen.
Studier har visat att när vi sätter mål i linje med våra värderingar och jobbar för dem, känner vi mer välbefinnande och tillfredsställelse med våra liv. Forskare pratar då om vertikal koherens, där våra värderingar är något övergripande som målen inordnas under. När värderingar, mål och beteenden hänger ihop är vi mer koherenta i livet, dvs mer integrerade. Vi beter oss mer i linje med hur vi vill leva och känner mer mening och sammanhang.
Jag tänker att det är långsiktigt lika viktigt att vi också får ihop mål och upplevelser på ett sammanhängande sätt. När rörelsen mot våra mål, den yttre motivationen, får gå hand i hand med våra värderingar och vår upplevelsebaserade inre motivation blir beteendet både långsiktigt hållbart och meningsfullt.
Vårt simprojekt gick helt i linje med mina och Lottas värderingar. Det gav oss gemensamt massor av fina upplevelser och några spännande erfarenheter. Vi simmade på många olika ställen, ibland i ljummet blankt vatten som när vi paddlade ut till ön Branthäll. Där lade vi oss på de solvarma klipporna på utsidan mot det öppna havet i öst. Simmade runt hela ön ca 1,5 km i kristallklart vatten. Kom tillbaka och värmde oss på klipporna igen, åt mat, drack kaffe, slappade i solen innan vi efter någon timme paddlade hem. Några simningar i iskallt vatten och hård vind i yttre skärgården var istället väldigt utmanande. Ibland vara det sena kvällar i en varm insjö, ibland tidiga morgnar i ett grått och kallt hav.
Jag är övertygad om att vi kan öka vår möjlighet att uppleva meningsfullhet om vi hittar våra personliga värden. Värden som vi intuitivt känner för men som också kan kräva mycket av oss och som dessutom också innehåller något utanför oss själva, som inkluderar andra.
Om vi sedan sätter mål och jobbar uthålligt för dem och målen ligger i linje med våra värderingar känns de både mer meningsfulla och ger oss sannolikt också mer kontakt med inre motivation, där aktiviteten i sig blir belönande.
Ett mål är något vi kämpar för att nå, medan en strävan är ständigt pågående och aldrig färdig. Att leva ett meningsfullt liv är en strävan. Mål i linje med våra värderingar kan hjälpa oss i den strävan.
Under våra trettio dagar hann vi med många olika badställen och varierande badväder, solsken och dimma, hård vind och stiltje, från tidig morgon till sen kväll. Oftast bara vi två, men då och då med lite kompissällskap. Vi simmade i Stenö, Stålnäs, Lofssjön, Vallvik, Marmen, Stortjärn, Färsjön, Dammsjön, Runt Branthäll, Bergviken.
Att få dela mål och värderingar, upplevelser och vardagsliv ger livet mer mening ?
