Springer och stirrar rakt ner i backen. Blir medveten om mitt beteende och fokuserar istället på löpsteg och hållning, försöker mata mig själv med positiva tankar. Har svårt hitta energi och glädje. Försöker tala till mig själv i andra eller tredje person, eftersom jag nyligen läst en artikel att positivt självprat i andra eller tredje person i genomsnitt var effektivare än självprat i första person som jag brukar tillämpa. Pratar inte så mycket med andra löpare som jag vanligtvis brukar, att stirra ned i backen inbjuder inte så värst mycket till samtal. Har svårt dela med mig av energi. Försöker ändå tacka alla åskådare och high-fajvar farbrorn som jag sett på minst fem platser tidigare. Han dyker upp överallt och delar med sig av sin energi och entusiasm.