Att lära av erfarenheter

Lyssnade på en poddintervju med Chip Conley, en tidigare hotellentrepenör som efter en livskris lämnade sitt framgångsrika företag. Han blev så småningom rådgivare på Uber och blev kallad en Modern Elder av de unga entrepenörer han hade omkring sig. Han har även skrivit böcker och föreläst om emotionell intelligens, visdom, lycka och att omfamna medelåldern. En av hans tidiga drivkrafter som entreprenör, var Joie de Vivre, livsglädje. Han pratar numera om att fortsätta utvecklas och omfamna sitt åldrande med visdom och glädje. Han har startat The Modern Elder Academy, som har fokus på att hjälpa människor mellan 40-70 år att hitta en ny väg för att leva ett gott och tillfredställande liv.

En av de saker jag tog med mig från podden, var att Chip under många år praktiserat att först skriva ner vad han lärt sig den senaste veckan och sedan reflektera över på vilket sätt han kan använda dem lärdomarna framåt i livet.  Genom att sätta sina erfarenheter i ett större perspektiv tänker jag att han förvärvar ett slags visdom. 

I psykologen Erik Homburger Erikssons utvecklingsteori, som varit en av inspirationskällorna till The Modern Elder Academy, finns i den sjunde fasen en konflikt mellan självupptagenhet och generativitet. Där vi, när bli blivit lite äldre och de flesta hunnit få vuxna barn, kan välja väg mellan att bara fokusera på oss själva, eller att bidra med våra erfarenheter och lärdomar till utveckling för andra och för samhället. Genom att bidra till något större menar Erik H. Eriksson att vi upplever mer meningsfullhet och så småningom i slutet av livet ökar vår möjlighet känna oss tillfreds.

Visdom är inte något som vi automatiskt förvärvar genom våra erfarenheter. Vi behöver reflektera över våra erfarenheter för att kunna landa i något som vi kan ta med oss som livsvisdom. 

När jag ställt frågan till flera av mina handledningsgrupper, vad visdom betyder för dem och bett dem berätta om någon person de betraktar som vis, har några teman framträtt.

• Att vara öppen för olika sätt att se på världen och leva.
• Att kunna lyssna och vara nyfiken.
• Att ha ett icke dömande, varmt och empatiskt förhållningssätt.
• Att ha många olika typer av erfarenheter och att ha förmåga dela dem på ett ödmjukt sätt.
• Att ha humor och självdistans.
• Att lära av egna erfarenheter, och samtidigt vara medveten om att det är just egna erfarenheter.
• Att visdom är något mer eller annat än intelligens, många kan vara intelligenta utan att vara visa.
• Att det ibland finns väldigt unga personer som ser saker i ett annat (vist) perspektiv eller ställer frågor på ett sätt som kan se som visa, och som vi kan lära oss något av.

Jag tänker att det sistnämnda handlar om att se bortom våra inlärda mönster hur vi ser på världen, att ha sätt att förhålla sig som kan kallas ”beginners mind”, där vi inte på förhand vet hur det är eller ska vara. Där inga frågor är för dumma och det finns en öppenhet för att det kan vara på andra sätt än vad vi först tror, att vi ser förbi illusionen om att veta hur saker är. Beginners mind tror jag är ett mindset som vi kan odla och som kan hjälpa oss bli lite visare. Något som verkar genomsyra synen på visdom är en slags nyfiken öppenhet, både inåt och utåt.

Min egen syn på det som jag uppfattar som en slags personlig visdom, som jag tagit med mig (som jag inte försökt lista förrän nu och som får ses som preliminär och föränderlig).

Att fråga och påminna mig själv olika saker:

Behöver du lyssna på den här tanken?

Kan du acceptera osäkerhet och jobbiga känslor i den här situationen?

Kan du släppa taget?

Kan du vända fokus mot det du kan påverka? 

Kan du göra om den här situationen till en utmaning?

Hur kan du bidra till något positivt?

Vad har du lärt mig om dig själv och vad du behöver för att vara ditt bästa jag?

Vad behöver du nu för att vara ditt bästa jag?

Vilka långsiktiga mål och värden behöver du fokusera mer på nu?

Vad är viktigt på riktigt?

Vilka enkla saker ger dig mening?

Att fortsätta vara nyfiken och betrakta livet som föränderligt och utvecklingsbart.

Sträva efter att agera med ödmjukhet och  kärlek.

Att närvaro är en viktig nyckel till lycka.

Att inte ta mig själv på för stort allvar.

En bok jag läste för en par år sedan har påverkat mig mycket, och som jag skrivit om i ett tidigare inlägg ”Våra 4000 veckor”. Där skriver Oliver Burkeman om hur vi i västvärlden flyr från vår egen dödlighet genom att försöka göra och hinna med allt, medan vi istället skulle må bättre av att acceptera att fokusera på några få viktiga saker i den begränsade tid vi får. Han myntar begreppet Joy-of-missing-out, JOMO, i motsats till Fear-of -missing-out, FOMO. Om vi omfamnar att välja bort vissa saker behöver vi inte stressas av det vi inte hinner, och istället kan vi glädjas åt och vara fullt närvarande i det vi valt att ägna vår tid.

Vad har jag då lärt mig den senaste veckan? Kanske är det just vikten av att systematiskt reflektera över mina erfarenheter, för att öka möjligheten till nya lärdomar – och inte låta erfarenheterna bli något som bara försvinner i glömska. Genom att försöka medvetandegöra mina viktigaste lärdomar ökar jag chansen att de blir mer närvarande i mitt liv.  En annan sak jag tar med mig, är att påminna mig själv om att ta livet på allvar, men inte mig själv.

 

I slutet av en annan podd ställer alltid psykologen Michael Gervais tre snabba frågor genom oavslutade meningar. Nedan försöker jag avsluta samma meningar utan att tänka för mycket. Den sista meningen hittade jag på.

It all comes down to …. LOVE

Ett gott liv handlar om att…. välja det som är viktigt

Nyckeln till framgång är…. långsiktighet och uthållighet

Grundpelarna i mitt liv är…. familjen, vänner, nyfikenhet, närvaro, rörelse och lek i naturen