Söderhamn 15 februari 2019
Min hjärna bara maler på med samma ältande tankar. Tänker på smärtan i nacken, axlarna, mellan skulderbladen, ut i armen, hur ont det gör. Funderar om jag skadar mig själv för livet genom att fortsätta springa, om jag gör något korkat.
Ska jag verkligen fortsätta, eller ska jag bryta vid nästa kontroll? Bryta eller fortsätta? Bryta eller fortsätta? Är jag dum i huvudet? Vad försöker jag bevisa egentligen? Är jag rädd för att bryta? Vad skulle det innebära om jag bryter? Är jag en svag människa då, eller är jag svagare om jag inte klarar att bryta trots att det är det enda vettiga? Obeslutsamheten och mitt fokus på hur dåligt jag mår, får mig att må ännu sämre: hur jag fryser, hur trött jag är, hur eländig jag känner mig. Försöker fokusera på hållningen, få upp huvudet lite, mest för att lindra smärtan.
Läs mer