I ett tidigare inlägg beskrev jag hur vi kan betrakta motivation som det samlande begreppet för drivkraften bakom en handling, oavsett om det handlar om lust, disciplin och rutiner, bakomliggande starka värderingar, triggers i miljön, beteenden som vinner över konkurrerande beteenden eller något annat.
Disciplin och rutiner kan t. ex. vara något som hjälper oss bli motiverade, men det hjälper oss inte i förståelsen de tillfällen det inte fungerar för oss. När vi försöker säga till oss själva att skärpa oss och bara göra som vi bestämt, men ändå inte gör det.
När vi ska förstå och påverka något kan vi lägga olika teorier och förklaringsmodeller som ett slags raster över det vi analyserar och då framträder vissa variabler som kan hjälpa oss, som i det här fallet att titta på individuella och kontextuella faktorer som påverkar vår motivation.
När jag säger att motivation är individuell och kontextuell, menar jag att det både handlar om en persons individuella preferenser, och personens tidigare och nuvarande kontex
Individuella preferenser
Preferenser handlar om vad vi gillar, vad som väcker intresse hos oss, vad vårt nervsystem reagerar positivt på och vad vi inte gillar dvs vad vårt nervsystem reagerar negativt på. Det rör även hur känsligt vårt nervsystem är, vilken grad av stimuli vårt nervsystem svarar både positivt och negativt på. Det handlar om vår genetik vilka genkombinationer vi har med oss från födseln.
Tar vi exemplet med musik gillar jag allt ifrån James Brown och Robyn till Metallica och Veronica Maggio eller på senare tid Khruangbin. Ganska bred musiksmak där det viktigaste för mig är att det väcker känslor, får jag gåshud är det riktigt bra. Preferenser är ungefär som smak. Vad smakar, känns och låter gott för mig.
Breda preferenser hänger sannolikt, åtminstone delvis, ihop med Öppenhet (Openness to experience), ett av de personlighetsdrag som ingår i Big Five som är den personlighetsmodell som har mest forskningsstöd.
Alla våra personlighetsdrag finns på en skala från väldigt lite av ett drag till väldigt mycket, och de är en del av våra preferenser för olika saker vi möter i livet. Vissa gillar boxning, medan andra gillar fallskärmshoppning, båda grupperna dras till aktiviteter som drar igång nervsystemet rejält, men för vissa fallskärmshoppare känns boxning totalt otänkbart, medan det omvända gäller för en del boxare som aldrig skulle kunna ge sig på fallskärmshoppning.
Kontexten
Kontext är ett annat ord för sammanhang. Vi är alla en produkt av vårt arv och vår miljö. De erfarenheter vi gjort i livet lever kvar som inlärning i vårt nervsystem, de är vår historiska kontext eller vårt historiska sammanhang. Utan vår historia skulle vi knappt kunna eller veta något. Vi skulle vara som en nyfödd bebis som har ett nervsystem som söker oss mot hud, värme och mot mammas doft och som reagerar med stress på höga ljud och smärta. Genetiken finns på plats men vi har inga erfarenheter.
Allt eftersom vi exponeras för olika erfarenheter, kommer vi vänja oss med vissa saker, lära oss att gilla vissa saker och ogilla andra. Upp till 10 årsåldern trodde jag att jag funkade som de flesta av mina kompisar, vi cyklade och spelade fotboll oorganiserat. Cykla fortsatte jag med, men upptäckte när skateboard och utförsåkning blev populärt att dem aktiviteterna passade betydligt bättre för mig och mitt nervsystem än fotboll och bandy.
Våra erfarenheter kan vi kalla för historisk kontext, den kommer att vara en del av vårt motivationssystem och en del av vad vi gillar och ogillar, vad vi har benägenhet att göra och inte göra, att prova och inte prova.
Sammanhanget vi lever i här och nu är den aktuella kontexten. Den som skapar bättre eller sämre förutsättningar för oss att göra olika saker. Har vi hyfsad ekonomi, tillräckliga betyg och bor nära ett universitet är det lättare att studera vidare. Likaså är något som underlättar om det finns människor omkring som tror på oss och stöttar oss. Ett aktuellt sammanhang som ger bra förutsättningar för det vi vill göra skapar en mindre tröskel, vi behöver inte ha lika mycket beslutsamhet och inre motivation för att börja agera.
Har vi positiva erfarenheter av våra egna studier och därtill erfarenheter av föräldrar eller andra anhöriga som läst vidare, har vi hunnit skapa oss en mental modell av vad det innebär och vilka fördelar man kan få av högre studier. Då kanske vi ser det som självklart att studera. Det är den historiska kontexten som samspelar med den aktuella.
Ju sämre förutsättningar som finns i det aktuella sammanhanget, desto viktigare blir de individuella drivkrafterna för att skapa omständigheter som leder till handling, dvs tillräcklig motivation för att göra något vi vill trots svårigheter.
I beteendepsykologin pratar vi om Etablerande Omständigheter (EO). En etablerande omständighet för att äta är hunger. Vi kan se på EO som hunger efter något. Om vi är trötta efter en natt utan sömn är vi hungriga efter att sova. Sömntrötthet är en Etablerande Omständighet för sömn.
Att ha goda erfarenheter av egna studier och sett och hört om närståendes positiva erfarenheter av sina studier och vad de lett till kan öka vår hunger efter högre studier.
Ett sätt att öka sin hunger för studier, eller något annat, är att skapa ett mindset att något är verkligt viktigt för oss. Att vi har en eller flera starka anledningar som är betydelsefulla för oss. Här kan vi tala om värderingar och identitet. Att värdera kunskap och studier högt och att se sig själv som en person som tycker om att lära sig och ta in nya kunskaper spelar roll för vår benägenhet studera.
En stor del av benägenheten att våga ta steget att göra något nytt som vi vill göra hänger på vår tilltro till vår förmåga, det som inom psykologin kallas self-efficacy. Hög tilltron till förmågan kan vara en motkraft till vår rädsla att misslyckas.
När jag bestämde mig för att jag ville studera, hade jag ett fast jobb som resemontör inom el- och styrsystem på tung industri. Det var relativt välbetalt, men innebar att jag var borta från hemmet under veckorna. När jag blev förälder ville jag inte leva så längre, jag ville finnas närmare familjen. Plötsligt hade jag en stark anledning till att studera, vilket jag inte haft tidigare.
Det fanns inga förebilder i min familj, men jag hade sett några yngre vänner till mig läsa vidare på universitet och först blivit förvånad att det var så självklart för dem och sen på riktigt blivit medveten om att plugga vidare var något som faktiskt gick att göra. Jag hade även känt avundsjuka på dem för att de fick studera, eller kanske rättare sagt att de tog sig den möjligheten, samtidigt som jag arbetade.
Mina förutsättningar var ganska dåliga, med en tvåårig yrkesutbildning, ingen högskolekompetens, mediokra betyg och inga erfarenheter av att lägga tid på studier. Vi hade köpt hus ett par år tidigare, som var i stort behov av renovering, bodde utanför centralorten och närmaste universitet låg 20 mil bort. Vad jag däremot hade var ett otroligt sug efter att studera. Jag såg det som något okänt, stort, krävande och värdefullt. Något som inte var för mig. Jag hade svårt att se hur jag, i mina livsomständigheter och med mina erfarenheter, skulle kunna genomföra högre studier.
Något som jag mer eller mindre alltid haft med mig är att jag älskar att läsa. Från det att jag lärde mig läsa var jag en bokslukare, ungdomsböcker, fackböcker, deckare, romaner och serietidningar, magasin om musik, hifi, bilar, resor, utförsåkning, vindsurfing, styrketräning och biografier om diverse äventyr runt om i världen har alltid varit mina följeslagare. Man kan säga att jag hade en preferens för att lära mig mer om saker jag gillade och var nyfiken på.
”Du är redan på väg nu, det finns inget som kan stoppa dig”
När jag blev förälder blev det uppenbart att jag ville förändra mitt liv, att inte längre leva resten av mitt yrkesverksamma liv borta från familjen. Samtidigt växte mitt sug efter att få lära mig mer om saker jag var intresserad av.
Jag var mitt i en livskris och fick genom tur och kontakter möjligheten att träffa en psykolog. När jag fick tala om mina drömmar och intressen med psykologen fick jag gradvis mer tilltro till min förmåga att genomföra en förändring. En vändpunkt kom för mig då vi under ett samtal där jag luftade min osäkerhet, fick svaret av psykologen ” du är redan på väg nu, det finns inget som kan stoppa dig”. Plötsligt befann jag mig i ett nytt sammanhang, en ny kontext, där någon verkligen trodde på mig.
Där och då sammanföll mina individuella preferenser med kontexten. Motivationen att agera blev större än de upplevda samlade hindren.
Rädslan för att inte få det att gå ihop ekonomiskt, rädslan för många år av studier och resor. Det som skrämde och samtidigt lockade mest var den akademiska miljön. Alla rädslor fanns kvar, men villigheten att möta utmaningarna och få möjlighet att utvecklas växte.
Mina värderingar om hur jag ville leva, tillsammans med min lust för att förkovra mig. Ett sammanhang, där någon, som jag lyssnade på och respekterade, trodde på mig var vad jag behövde. Där och då sammanföll mina individuella preferenser med kontexten. Suget efter en förändring tillsammans med ökat tilltro till min förmåga, gjorde plötsligt att högre studier kändes möjliga även för mig. Det finns många viktiga vändpunkter i mitt liv, det här var ett av dem.
Det var ett av mina Fuck-allt-jag-är-rädd-för-nu kör-jag-ögonblick 😊
I was feeling part of the scenery
I walked right out of the machinery
My heart going boom, boom, boom
Peter Gabriel